såg vi igår usch de var otäckt nästan,stod en familj på gården som vi går igenom  på vår promenad,en svart hund tittar fram brevid mattes ben och jag ser Jessies huvud  nej Stefan titta det är Jessie som står där,oh dem var så lika så jag skulle bara velat gått fram o tagit henne o gått hem med henne,kroppen svansen huvud o öron ja allt var Jessie,frågade vad det var för raser i henne och det var flera stycken men bordecollie o golden fanns det i henne.Vi vänder och går hemåt och hunden vänder på huvudet och tittar efter oss precis så som Jessie gjorde...När vi gick därifrån så rann mina tårar,att man kan sakna en hund sååå mycket,tänker på henne varje dag fortfarande,hon var ju mattes gullehund,tänker på allt  vi gjort hur hon gjorde med huvudet och blicken hon gav mig om jag sa att vi skulle åka o träffa Sussa och Sascha(syster) de var det bästa hon visste,ödetomten som ligger här där vi bor som var ett ställe som hon älskade och som vi nästan var varje dag i hennes liv från valp till vuxen.Jessie du finns alltid inom mig........