Till vad min yngsta dotter går igenom nu,skulle inte ens önska min värsta ovän detta!! Hennes kompis har tagit livet av sig, en utav dem andra tjejkompisarna som hon bodde ihop med hittade henne.Det började med att Cecilas bästa vän ringer mig på jobbet på fm,och det första som slår mig är att hon ringt fel,men jag svarar naturligtvis och hon säger att det har hänt en sak men inget med Cecilia åhh vad mina tankar och hjärta slog där kan jag säga.Och då berättar hon vad som hänt och att hon har ringt runt till alla deras kompisars föräldrar och berättat ochtill tjejerna har hon bara sagt att ngt hemskt har hänt och att hon vill träffa dem,vill inte ta det på telefonerna.Vi betsämmer att dem ska komma till oss på em,och dem samlas alla och gråter skriker en del blir helt apatiska inte riktigt att dem förstår vad hon säger,men efter 1 timma så har dem lugnat sig lite,dem är kvar hos oss ända fram till småtimmarna gud vad mitt hjärta skriker av smärta.Jag vet knappt var jag ska ta vägen själv men jag baddar ansiktet med kallvatten just bara för att inte bryta ihop själv.Jag tänker på hennes familj hennes lillebror som hon tyckte så mycket om,var stor åldersskillnad mellan dem hon 20 år och han 8år.Nästa dag har jag tanken att stanna hemma från jobbet för att vara med Cecilia,men men jag beger mig till jobbet (idiot) och eftre ett par timmar ringer hon och bara gråter jag stannar bilen och vi bara gråter,Cecilia säger att Bella är på väg så du behöver inte komma hem.Igår när jag läser tidningen så är hennes annosn i den,och dem har skrivit det hon hade lagt ut på Instagram samma kväll det hände "jag blundar tills jag skymtar lyckan" åh mitt hjärta brister då och jag gråter och gråter ska iväg för kurs hos Ingela i bilen ringer jag mamma och bara gråter och är förbannad samtidigt hur man kan göra så.

Skönt med lite annat att tänka på hela dagen där på kurs måste tänka om annars hade jag ika gärna stannat hemma.En jättebra kurs med inriktning på hundars språk till varandra spännande att se andra hundar och framförallt min egne älskade Enzo.Nu har vi ngra läxor till nästa gång om 3v så nu har jag lite att jobba med måste nog ge mig iväg till stan för att hitta andra hundar.Sussa är först ut i veckan   ...

Led

Ledig h

Jaha då var det nytt 2014 oj va tiden går fort tycker jah på både gott och ont!!!!

Tänker tillbaka lite på 2013 som varit både lycklig och sorgsen...Flera utav mina nära och kära som gått bort en del alldeles för tidigt och en del utav ålderdom.Varit på 3 begravningar det hoppas jag att slipper gå på flera år.Tuff början på året på jobbet,men vart lugnare när Helen kom tillbaka maj/juni ngn gång,då var vi allafall 2 igen och jag slapp jobba 180% på 80% typ,inte riktigt men nästan,vet att min chef sa till mig att hon var orrolig för mig mmm se till att jag får det lugnare då kan man tyckajag hade liksom inte tid att lära upp ngn under tiden heller,men men nu är det allafall lugnt och jul o nyår har lytit på bra.Mycket ledig har jag varit oxå jobbade 3dagar på 2½ vecka det var lyx tycker jag.

Hundarna har ju hjälpt mig mycket att få gå på promenad och få annat att tänka och andas frisk luft det är ngt för själen det!! Många som säger usch för att ha hund då måste man gå ut i alla väder spöregn och snöstorm,men visst ibland kan det ta emot men jag glömmer oftast det när jag väl är ute,eller annars blir det en vilodag för hundarna det dör dem inte av att ha ibland,att bara gå kortA svängar och koppelpromenader är nyttigt det oxå.Ngn lydnads/apporteringsträning direkt har vi väl inte haft för oss mer en 2-3ggr sen i slutet av november,sen den vardagliga förstås som är kanske ngt viktigare.Det bästa som hände för mig med hundarna förra året var när Zebban och jag tog LP3 så glad så stolt att jag faktiskt kommit så långt med honom min första hund någonsin,och tänk att jag faktiskt oxå är i ELIT med honom kan inte förstå det riktigt ännu.Vill TACKA alla som stöttat mig under det gångna året träningskamrater och framförallt INGELA som orkar med en lite trög 45-åring ibland som inte tror på sig själv och sin hund alla ggr   ....Ingen ska tro att jag inte är glad för Enzos LP1 det är jag och när vi har fått LP2 kommer jag vara ännu gladare,han har en speciell plats i mitt hjärta och Zebban har nog en extra speciell plats.Och jag längtar att få ha många år med dem båda 2 kvar att få tävla och framförallt träna med och sen att bara vara med dem.Vi avslutade året med att gå en långpromenad med Sussa o Ann och alla hundar mysiga timmar Klingaskogen med fika och lite uppletande för dem fyrbenta.