vill bara skriva av mig lite....

helgen har varit lite jobbigt saknat min Jessie så otroligt mycket...tycker att det gått ganska bra...men nu såå kom det över mig..I lördags morse när jag kom ner till groventren så tyckte jag hon låg på sin fäll i hallen innan jag tände och sen förstås tänkte Lotta lägg av...Tänkt på våra bravader i skogen,på bruksa på tävlingar ojoj dem visste nog vilka vi var men inte beroende på vårt resultat utan på" knäpp" hund som tyckte det var såååå kul att vara på bruksa att jobba och såå skoj...En tävling som jag aldrig kommer att glömma det var på vårkanten tror skitsamma...iallafall så var FF fortfarande med i KL1 så det var nog 02/03  tror,man började med LF och det gick väl som det bruka kanske en 7.5p el 8...(känner ni igen poängen)sen kom till FF och går ngra meter och hon tappar totalt kontakt äter gräs som värsta kossan det var stora tuvor hon drog upp,då bröt jag medtävlande trodde någon tappat godis på backen nej sa jag hon åt grääässs,kan tala om att hade blocket funnits imin värld då så hade hon legat där på kvällen....Upptäckte senare under dagen att hon var skendräktig,hade tyckt att hon inte riktigt var på G veckan innan tävling...men det fanns inte i mitt huvud då...Hade senare under åren lite problem med det..Hjälpte mycket att dra ner på mat och mer motion.Mycket kul och härliga dagar har jag haft med henne,vi har gått spårkurs och i stort sett alla kurser på bruksa,men ganska mycket har ändrat sig ...Spåra var ngt hon tyckte var kul och var duktig på full fart ut och plocka pinnar till matte...Känner sån värme när jag tänker på henne,lärde mig så mycket om hundar som jag inte hade en aning om innan....Här i Kimstad var hon alla tanter med småhundars  skräck när hon var yngre VARFÖR ??? kan man ju undra jo hon var en stor svart blandras och skällde ofta ut dem när vi mötte dem......Vart bättre när hon vart ngt äldre ...men allt tror jag berodde på  osäkerhet hos mig och henne...Hon gjorde aldrog ngn illa eller ngt sånt.Fick hon bara hälsa så var allting bra,och sen när man mötte dem en annan gång så vart det inget liv.Under dem senare åren så var hon bara vår sällskapshund vi gjorde kanske aktiviteter ngn gång i veckan...Men hon nöjde sig med det,långproemnader hängde hon med på fram till jul tror jag det var,hon var bara min en riktig Mattehund,vet att Stefan sa det många gånger,när vi var ute och gick båda två så var det bara mig hon skulle gå hos...En lite tråkig blogg kanske för er andra men så skönt att få skriva av sig....och jag förstår nu vad folk menar med att hur jobbigt är....Tack Susanne för att vi fick äran att köpa henne utav dig inget jag ångrar,fast det inte var en lätt hund när hon var i unghundsåldern men som tur var hade jag ju dig som stöd annars hade jag nog trott att det var ngt galet med henne...Saknar dig nu o för alltid Jessiegumman...

(e nog inte sista gången hon är med i min blogg .....)